Ur ett återkommande “du och jag” sätter Svart Katt ord på den tid som flytt om en enklare tillvaro där allt kanske egentligen handlar om en svunnen gemenskap. Längst fram på barrikaden, med näven i luften i ett desperat försök att få minnena att stanna.
Enligt bandet själva är allt nytt på nya skivan “Tills ingen längre minns”. Visst, de har utvecklat sitt sound och de har slängt på lite extra klaviatur, distade synthar, kontrasterat med en finstämd klarinett – men det som imponerar är hur de bottnat i sina teman. Varje låt är ett vykort från årtionden gamla vänskaper eller är det bara någon månad sen? Det är diffust men samtidigt knivskarpt på ett sätt inget annat band i Sverige klarar av att skriva rockmusik.