Mean Streets

Musikaliskt låter det som inget annat mångsysslaren – långfilms-regissören/popstjärnan – Amir Chamdin hållit på med.
En del kallar det för galen rockabilly-Tarantino-sjuttiotals-soul. Andra för svängig post-punk-pop eller spagettiwestern.
Att kategorisera Mean Streets är, som sagt, inte det enklaste.

Tanken var aldrig att spela in en skiva, utan mer ha roligt i studion och se vad som kunde komma ut i slutändan.
Inget mål, inga färdigritade planer.
Efter några nätter med trummisen Brady Blade började det dock växa fram några demo-inspelningar i varierande stilar.
Och precis det var meningen hela tiden. Att inte fasta i förbestämda mönster utan bara se vad som kommer ut när människor och musiker möts i en studio.

Projektet växte sig seriösare.
Nicke Andersson (The Hellacopters) kallades in, och bidrog som producent, musiker och låtskrivare. Inspelningarna flyttades till Studio Cobra med Konie (Martin Ehrencrona) som tekniker & medkompositör och plötsligt hade de anspråkslösa demo-nätterna i studion vuxit till ett fullfjädrat album.
Och Amirs soloskiva till ett tydligt koncept.

Men hur bra är det då?
Galet bra. Lyssna själv och avgör.