Kriget

Det är som om Kriget färdas genom sorgebearbetningens faser mitt framför oss. Det är som att bandet är en levande själskropp som känner och därför både påverkas och utvecklas i sina karaktärsdrag.
I många år har bandet, precis som vilken sympatisk inkännande kropp som helst, absorberat omvärldens bedrövelse och gjort som själar gör när det smärtar. De har kapat av sina känslor och istället gått i motanfall. När det gjort för ont att uppleva elände har Kriget i sina tidigare album, likt alla punkband, hamnat i en hyperaktiv reaktionsfas. De har reagerat med att gå till frenetisk motattack och hanterat känslor av obehag med anfall.

Läs mer

Kriget har med en skarp och baktung ljudbild nästan velat ramma det onda. Kroppen har skakat, skrällt, väsnats och gjort motstöt mot det som gör ont som för att skrämma bort och helst tillintetgöra det. Men plötsligt har de bytt spår. Det verkar ha blivit dags för bandet att färdas vidare in i ett slags bemötande av det onda. Med den här mognaden kommer plötsligt uttryck som är lite nytt för bandet nämligen sorg och vemod. Kriget verkar ta in och bearbeta känslor. Deras attackerande framåtlutning har till stora delar bytts ut mot smått tillbakalutad eftertanke i mer atmosfäriska och luftiga produktioner än tidigare. Sorgsenheten varvas faktiskt också med en försiktig längtan efter något bättre där längre fram på färden. Ja, tro det eller inte, men hos det nya Kriget glimrar faktiskt hoppet till ibland.
Vad handlar Krigets trauma och sorg om från början? Det kan nog bara de själva svara på. Med tanke på bandets stora rättvisepatos och sociala medvetenhet är min gissning att det har att göra med omvärldens elände. Oavsett vad handlar just de här sex spåren om att acceptera ett lidande och låta sig fara ut ur sin familjära bekvämlighetszon även om den råkar vara mörker. Att ge sig av mot okänd destination med hopp om att det blir bättre. Det krävs mod att ge sig an en sådan inre resa. Låtarnas rullande takt påminner faktiskt om det rytmiska ljudet som tågrälsens skenskarvar ger ifrån sig under en färd. Lyssna bara på låten ”Clown” eller introt till ”OCD”. Det är något som rullar framåt, går vidare i livet och bejakar framtiden. Nya ep:n ”Fazed” är på många vis transportsträckan mellan den välbekanta och kaosartade dystopin i bandets tidigare album, på väg mot nästa album som till och med kan komma att beskrivas som ljudet av harmoni. Eller så gör de kanske plötsligt ett spårbyte igen och hamnar på annan destination.

Ametist Azordegan

Turnéperiod: 

2016

Line up: 

Christoffer Roth
Gustav Bendt
Per Nordmark

Skivbolag: 

Playground

Pressbilder: 
(Klicka på bilderna för större storlek)