Jennie Abrahamson
Läs mer
Hon sa upp sig från skolan, tackade nej till alla musikjobb, gjorde endast ett fåtal spelningar och hjälpte istället en vän i dennes bageri under sommarmånaderna. Ett arbetsbyte hon beskriver som nödvändigt, för att hitta tillbaka till kärnan och lusten till musik igen.
För första gångn på mkt länge hade Jennie nu inga åtaganden i almanackan. När hösten närmade sig packade hon en stor väska och tog ett plan till New York Tanken var att där skriva en ny skiva. Det blev inte så mycket skrivet under denna resa. Små fragment här och där, små musikidéer som sparades på datorn. Hon passade på att göra en spelning själv på konsulatet och gästade Ane Bruns och Frida Hyvönens respektive N.Y.-spelningar, men tiden ägnades mer åt tankar, läsning, promenader och hänga på loppisar.
Tillbaka utvilad i Sverige föll allting på plats. Under julfirandet i stugan på norrlandskusten åkte alla lappar fram, alla skräpiga idéer i telefonen lyssnades av och inspelningsutrustningen kopplades upp. Jennie säger:
“Det var där det blev musik. Det är som att man behöver kontrasterna, man behöver få uppleva och sen smälta. Få åka iväg och komma hem, både geografiskt och själsligt”.
Mitt i vintermörkret var målet att skriva en skiva i lite klarare färger än förra, lite ljusare, lite enklare i processen, bara låta låtarna vara precis vad de var hela vägen från demon till färdig skiva. Efter årsskiftet bar det av in i studion, och återigen har hon jobbat med sin bardomsvän och medproducent Johannes Berglund.
Resultatet blev ”While the sun’s still up and the sky is bright”, en skiva som behandlar och blandar vänskapsrelationer, omöjlig kärlek, humor, tro och observationer från stadsmiljön och vad den gör med de människor som lever där.
Första singeln från skivan var ”Late night show” som släpptes i maj, en humoristisk dänga som gör upp med en innerstadsplayboy. Den har hyllats och gått varm på P3 och samtliga studentradiostationer under sena våren och sommaren.
Under höst åker Jennie Abrahamson ensam som förband till Ane Brun på hennes
Norden-turné som når 25 städer i Sverige, Norge, Danmark och Finland
Turnéperiod
på förfrågan
Pressklipp
Betyg: 4/5
Hon har sjungit i både triphopbandet Heed och countryrockande Yukon AK, men det är svårt att hitta spår av någotdera på Jennie Abrahamsons andra soloalbum. Tvärtom låter hon så tydlig och självklar i sin stil som om detta var enda sättet hon någonsin skulle kunna låta på.
Det handlar om en både lätt och listig konstpop, stundtals stort anlagd men aldrig tung eller trögrörlig, full av stråkar och guppande smårytmer och inte sällan med säregna detaljer i arrangemangen – som vissling eller det kinesiska stränginstrumentet guzheng. Och så sjunger hon med en röst som är omöjlig att inte associera till Kate Bush, så utstuderat ljus och fladdrig att det gränsar till det koketta.
Men det är ett uttryck hon bottnar i. Ju mer man lyssnar desto mindre av maner hör man, och desto mer av det underliggande, stillsamma vemodet.
Bästa spår: ”Late night show”, ”Sister Theresa”
Nils Hansson/Dagens Nyheter 2009-09-16
Betyg: 4/5
En fin liten popskiva
Första gången jag hörde Jennie Abrahamson var när hon gästsjöng med Måns Jälevik på Dwight Yoakam-covern "Ain't that lonely yet" för drygt två år sedan.
En fantastisk låt i sig, men desto innerligare med den norrländska singer/songwriterns väna stämma som krydda.
Kort senare släppte hon sitt debutalbum "Lights" och nu, efter en tid i kreativitetens centrum New York, är hon aktuell med uppföljaren.
"While the sun's still up and the sky is bright" är en fin liten popskiva, som överraskar i nästan varje spår. Flera av melodierna och refrängerna har hitpotential, men är inbäddade i annorlunda arrangemang som bland annat för tankarna till asiatisk kultur och coola sångfågeln Lykke Li.
Allra mest fäster jag mig vid kompositionen "Åträsk", med musik skriven av Jennie Abrahamsons barndomsvän
och medproducent Johannes Berglund. En naturromantisk resa med en klädsam visselslinga av Frida Öhrn.
Ninna Prage /TT-spektra 2009-09-16
BETYG 4/5
Elva små mästerverk
Kate Bush kan känna sig stolt. Hela 33 år efter hennes genombrottsalbum inspireras en skönsjungande lärka från Sävar, några mil utanför Umeå, till att skriva elva små mästerverk i samma anda. Med inslag av asiatiska stränginstrument och ljusa ”Wuthering heights"-körer är norrländskans uppföljare en ren fröjd för hörselpartiet. Den enda invändningen är att sånginsatsen stundtals känns ansträngt barnslig men då hårstråna på mina armar ställer sig i kollektiv givakt av välbehag under hela första halvan av skivan känns detta mindre viktigt i sammanhanget.
Jenny Cahier/Corren 2009-09-16
Line up
Jennie Abrahamson – sång, gitarrer, bas, keyboard
Johannes Berglund – gitarrer, bas, keyboard, laptop
Micke Häggström – spd, trummor, percussion
Diskografi
2007 Lights
Skivbolag
How Sweet the Sound/Sony BMG
Promotion
Ebba Lindqvist
brev@ebbalindqvist.se
08-640 23 22
0704-80 33 00
Pressbilder
(Klicka på bilderna för större storlek)
Sorry, you need to install flash to see this content.
Turnédatum
| Datum | Arena | Stad, Land | Biljett |
|---|---|---|---|
| 10-09-13 | Prinzen Bar | Hamburg, DE | |
| 10-09-14 | Frannz Club | Berlin, DE | |
| 10-09-15 | Studio 672 | Köln, DE |
